Stockholm

Varje vanlig dag är alltid en väldigt ovanlig dag för väldigt många. Det tänker vi sällan på, därför att det inte gäller oss själva de flesta dagar.

Fredag 7 april blev en vanlig dag väldigt ovanlig för många i vår stad, Stockholm.

Vi vet att vårt samhälle, med sin livsviktiga infrastruktur, är mycket sårbart. Det är ganska lätt att förgifta dricksvattnet eller att stänga av strömmen. Men det sker mycket sällan.

För ett par veckor sedan körde en tung lastbil med hög fart in i människor som stod eller gick fredligt vid ingången till Åhléns. Flera dog och många skadades. Den vanliga dagen blev den sista dagen för flera som säkert hade planer för helgen. Och förväntansfyllda möten förbyttes i förtvivlan och sorg för många människor.

Tågen stod stilla, affärer stängde. Människor eftersöktes. Sjukhusen gick in i så kallat stabsläge. Kyrkorna öppnades… För vart skall man gå? Med den tunga känslan av meningslöshet, sorg, smärta och kanske uppgivenhet?

TV, radio och sociala medier uppfylls nu av detta. Experter intervjuas. Men de döda och skadade och deras familjer har mycket liten plats i all upprördhet och rädsla som exponeras.

Kanske är det inte något konstigt med det. De sörjande och lidande har rätt att få vara ifred. Rätt till sina privatliv. Rätt till integritet. Men det är ändå för dem och deras själar och deras situation som vi bör rikta våra böner till kärlekens Gud.

Se vi gå upp till Jerusalem
I heliga fastetider
Att skåda hur Jesus Krist, Guds son,
I syndares ställe lider

Palmsöndagen handlar om oskyldigt lidande. Jesus går mot korset och en säker död. Han var oskyldig, det förstod till och med Pilatus. De ihjälkörda människorna utanför Åhlens i fredags inväntade en säker död, fast de visste inte om det. De var oskyldiga.

Palmsöndagen handlar också om att vi skall gå med Jesus på hans lidandevandring. ”Vem går att med Herren vaka…?”

Kristus i varje människa. Kristus i de som i fredags dödades och skadades och Kristus i deras anhöriga. I deras kroppar och i deras själar. ”Vem går att med Herren vaka…?”

Detta är vår uppgift: att gå tillsammans i livet, försvara kärleken, bekämpa hatet, dumheten och ondskan.

Johan Blix, kyrkoherde