Fattigdom i överflödssamhället

Diakonerna skriver i uppropet: ”Vi vill fokusera på tre faktorer, som bidrar till att människor, som vi möter i vår yrkesutövning, hamnar i fattigdom och social utslagenhet: försörjningsstöd, sjukersättning och bostadsbrist. Vi nämner också situationen för människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, eftersom deras ekonomiska svårigheter läggs ovanpå de svårigheter som diagnosen innebär.”

Skrivelsen avslutas: ”Vi diakoner har vigts till tjänst och lovat att ”försvara människors rätt och stå på de förtrycktas sida” (diakonens vigningslöften). Efter valet 2014 hoppas vi att alla folkvalda politiker också lyssnar till dessa människors röster och verkar för en förändring, så att Sverige fortsätter att vara ett bra land att leva i – för alla.”

Nedan följer hela uppropet:

Fattigdom i överflödssamhället

Kyrkan är en plats dit människor i nöd vänder sig. Vi diakoner i Stockolms stift har under lång tid sett hur människor, som redan har det svårt och lever på marginalen, har börjat få det allt svårare. Vi har valt att lyfta fram erfarenheter ur vår vardag, för att visa på hur människor faktiskt kan ha det år 2014. Vi hoppas att våra politiker tar del av dessa berättelser och gör något åt situationen. För det är ju inte bara diakonerna i Stockholms stift som upplever detta, utan många röster har höjts av diakoner runt om i landet, senast i Göteborg i augusti i år.[1]

Lite bakgrund: I början av 1980-talet bröts utvecklingen mot ökad jämlikhet, som pågått fram till dess. I stället påbörjades en utveckling med ökande ojämlikhet. De sociala klyftorna i samhället har därefter tillåtits öka kontinuerligt och ökar nu fortare i Sverige än i något annat OECD-land (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling). På tio år har vi gått från mest jämlika land till en 14:e plats i OECD.[2]

Andelen fattiga bland arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer tredubblades mellan 2004 och 2012. Allt fler i denna grupp utsatta svenskar riskerar att hamna i relativ fattigdom (EU:s gräns), dvs leva på 128 220 kr (60% av medianvärdet i befolkningen 2012), eller mindre per år.[3]

Sverige har aldrig varit rikare än i dag. De flesta människor har aldrig haft det bättre, men de fattigaste har inte fått det bättre, utan sämre. Europarådets sociala stadga är bindande. En expertkommitté har granskat hur medlemsländerna lever upp till människors rätt till socialt skydd. Kommittén kritiserar Sverige för att inte uppfylla stadgan eftersom det inte finns miniminivåer i ersättningssystemen till arbetslösa och sjuka.[4]

Vi vill fokusera på tre faktorer, som bidrar till att människor, som vi möter i vår yrkesutövning, hamnar i fattigdom och social utslagenhet: försörjningsstöd, sjukersättning och bostadsbrist. Vi nämner också situationen för människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, eftersom deras ekonomiska svårigheter läggs ovanpå de svårigheter som diagnosen innebär.

Riksnormen för det yttersta skyddsnätet i samhället – försörjningsstöd– har inte följt den övriga ekonomiska utvecklingen i samhället. Skillnaden mellan dem som lever på försörjningsstöd och lägsta lön har ökat. Riksnormen är tänkt att vara just en norm. Kommunerna är fria att bevilja ett generösare stöd, men i praktiken sker det mycket sällan. Försörjningsstödet är avsett som ett korttidsstöd, men i praktiken blir det ofta ett mycket långvarigt biståndstagande.

Ett exempel:[5] en flykting kom till Sverige från forna Jugoslavien 1995. Efter att ha jobbat i Sverige i flera år blev hon sjuk. Trots sjukdom arbetade hon ytterligare ett par år, varvat med sjukskrivning. 2003 fick hon cancer och blev sjukskriven cirka två år. Efter det godkände inte försäkringskassan hennes sjukintyg och hon blev utförsäkrad. Hon fick försörjningsstöd. 2008 godkände försäkringskassan, efter överklagan, en tidsbegränsad låg sjukersättning, som sedan övergick i varaktig sjukersättning. Därefter har hon fått kompletterande försörjningsstöd. Denna kvinna har levt på försörjningsstödsnivån sedan 2005, hela nio år.

Sjukersättningen är mycket låg och har inte höjts på lång tid. Den motsvarar inte höjda hyror och andra ökade levnadsomkostnader. Som ensamstående förälder är det mycket svårt att klara ekonomin. Sjukersättningen tar inte hänsyn till om du är ensamförsörjare eller inte, eftersom beloppen är låga och desamma oavsett om du har barn att försörja eller inte. Följden blir att barnen växer upp i fattigdom. Detta strider mot FN:s barnkonvention ”varje barns rätt till en skälig levnadsstandard”(artikel 27) och att detta ska ”säkerställas till det yttersta av landets tillgängliga resurser” (artikel 4). Sverige har inte upphöjt barnkonventionen till lag, (går alltså inte att överklaga) som andra länder gjort, men 1997 infördes en lagförändring som syftade till att stärka barnperspektivet i socialtjänstlagen.

Har man någon form av diagnos, t.ex en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, blir det än svårare i tillvaron. Huruvida det går att uppbära både vårdbidrag och 100 % sjukersättning är mycket oklart. Det går inte att få ett principiellt svar från Försäkringskassan, om det går att ha sjukersättning och vårdbidrag samtidigt. Svaret som ges är att man ser till det individuella ärendet. Det går inte heller att få prata med en specialist i frågan, eftersom dessa enbart är till för försäkringskassans anställda.[6] Vissa personer har fått både sjukersättning och vårdbidrag, andra har fått avslag[7]. Att det däremot går att ha både 100% sjukpenning och vårdbidrag vet vi. Att det också går att arbeta en viss del med sjukersättning vet vi också. Då är frågan: vilken är skillnaden?

Ett exempel: en kvinna har en son med både Aspergers syndrom och ADHD. Kvinnan uppbar tidigare ¼ vårdbidrag utan merkostnadsdel och 100% sjukpenning periodvis. När kvinnan själv fick samma diagnoser som sonen, fick hon sjukersättning. Hon skulle dock inte kunna få 100% sjukersättning utan endast 75%, eftersom hon hade vårdbidrag. Kvinnan tackade nej till vårdbidrag på grund av rädsla att inte få sin 75%:a sjukersättning omprövad efter sonens 19 årsdag. Kvinnan tog lån, och räntorna gröpte ur hennes redan svaga köputrymme.

När hon senare sökte försörjningsstöd blev hon uppmanad att på nytt söka vårdbidrag. Men vem skulle hjälpa till med det? Se nedan. Efter den nya ansökan (med hjälp av både ett personligt ombud och en diakon) har kvinnan fått såväl ¾ vårdbidrag som merkostnadsdel samt bibehållen 100% sjukersättning.

En neuropsykiatrisk funktionsnedsättning innebär ett mycket stort handikapp i dagens samhälle. Handikappet i sig innebär svårigheter att planera och strukturera, svårt att koncentrera sig, svårt att ha många bollar i luften. Därför behövs hjälp med detta, men ingen har huvudansvaret för att hålla ihop alla kontakter och se till den totala situationen för personen. Det är många inblandade. Kommunens LSS-handläggare tillhandahåller en lista med olika insatsmöjligheter, vill man ha råd och stöd i samtalsform ska man vända sig till kuratorn på habiliteringen hos landstinget. När kuratorn där inte anser sig kunna hjälpa till med ansökan om vårdbidrag, får man vända sig till kuratorn på öppna psykiatriska vuxenmottagningen. Kanske den personen kan hjälpa till. Kanske finns det ett personligt ombud. Vår erfarenhet är att det kan vara mycket svårt, krävande och nästan oöverstigligt för människor med Aspergers syndrom att bli hänvisad till så många olika personer. Nya kontakter och nya miljöer innebär en stor trötthet, stress och otrygghet. Att behöva berätta och återberätta sin historia kan kännas mycket utlämnande

Samma kvinna som i exemplen ovan bor i en lägenhet som nu ska stamrenoveras. Hyran kommer att höjas drastiskt. Kvinnan har varit med om en vräkning som barn och har en väldig ångest över situationen. De lägenheter som erbjuds genom den privata hyresvärden är mindre. LSS-handläggaren kan inte hjälpa till med boende, eftersom kvinnan är för frisk för de möjligheter som står till buds inom ramen för LSS. Handläggaren hänvisar till det personliga ombudet, som råkar finnas i den kommun som avses (kommuner har ingen lagstadgad skyldighet att ha ett personligt ombud). Det personliga ombudet agerar på klientens uppdrag och gör det som klienten ber om.

Enligt Socialtjänstlagen (2:7§), hälso- och sjukvårdslagen (3f§) och LSS (10§) ska en individuell plan upprättas, som ska följas upp och utvärderas. I samband med regeringens beslut 2012 om en handlingsplan – PRIO psykisk hälsa – har flera av kommunerna låtit göra en inventering av gruppen med psykisk funktionsnedsättning. Där har framkommit att andelen personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har ökat. I en kommun framkom att endast 11 personer av de 153 personer (7%), som ingick i inventeringen hade fått en individuell planering.

Bostadsbristen i Stockholm är betydande och ojämnt fördelad över kommunerna. I den mån det byggs nytt är det oftast bostadsrätter. De hyreslägenheter som har funnits har i stor utsträckning gjorts om till bostadsrätter. Sedan den 1 februari 2013 får den som hyr ut en bostadsrätt i andra hand ta ut en hyra som baseras på lägenhetens marknadsvärde och driftskostnader. Hyrorna gick i Stockholm upp med 18% jämfört med 2012. En annan svårighet för människor, som vi möter, är de renoveringar av hyreslägenheter som utförs, varvid hyrorna kraftigt höjs. Iakttagelser från både diakoner och personliga ombud är att om någon har en betalningsanmärkning eller försörjningsstöd är det nästan omöjligt att få ett förstahandskontrakt.

Den som är berättigad till försörjningsstöd kan få bidrag till skälig hyra. Vad som anses vara skälig hyra är beroende på vilken kommun man tillhör. I Stockholms stad är taket för skälig hyra så lågt att en person många gånger inte har råd att bo kvar efter en husrenovering som innebär en större hyreshöjning. Vi möter flera människor som har försörjningsstöd men som inte får hjälp till hela sin hyra. Hyran får istället tas från det som var avsedd för kläder, mat eller annat. För den som äger sitt boende blir situationen komplicerad på ett annat sätt. Den som har försörjningsstöd får inte äga en bostadsrätt. (Anstånd kan dock i Stockholm ges i 4 månader.) Den som måste sälja sin bostadsrätt är många gånger hänvisad till andrahandsmarknaden och dess vanligtvis korta kontrakt. (Många av dem som äger sina bostäder har också höga lån vilket gör att den realiserbara tillgången är starkt begränsad.) Att flytta från det trygga till det otrygga kan få förödande konsekvenser för barnfamiljer och för dem som också har en annan problematik än den ekonomiska

En invandrarkvinnas berättelse: Efter en skilsmässa tog mannen lägenheten med tredjehandskontrakt som stod på honom. Hon fick tillfälligt bo (3-4 månader) i en etta med socialt kontrakt, tillsammans med sina två små barn. Hon erhöll därefter ingen mer hjälp av socialtjänsten, men fick en tvåa på 53 kvm från bostadsförmedlingen i Stockholm. Lägenheten gjordes om till bostadsrätt. Kvinnan hade två jobb, varav ett med fast tjäns,t för att kunna köpa sin bostad. Hon fick lån från banken 2002. Senare blev hon sjuk och opererades 2006 för diskbråck. Hon började jobba en månad efter operation på grund av ekonomin. Skadan förvärrades. Hon opererades igen, men något gick fel. Hon kunde knappt röra sig och inte längre jobba. Hon fick därefter sjukpenning i fem år och 2014 erhöll hon sjukersättning. Kvinnan kunde inte betala räntorna. I samband med att kvinnan fick sjukersättning uppdagades att försäkringskassan hade dragit för lite skatt och hon fick en skatteskuld på 7.000:-. Hon bad om en avbetalningsplan från kronofogden, men de ville i stället utmäta lägenheten. Kronofogden sände ut en mäklare för värdering och skickade sedan en faktura på 24.000:-, på mäklararvodet. utmätning, etc. Kronofogden påstod att de varit där en gång när ingen varit hemma och skulden ökade till 28.000. Kvinnan fick psykiska problem på grund av den ekonomiska stressen. Under tiden fick ena dottern tillsvidareanställning. Hon tog ett lån från banken för att hjälpa sin mamma och kronofogden fick sina pengar.

Kvinnan kan inte betala räntorna med sin sjukersättning. Hon försöker med alla medel hitta ett annat boende. Hon tar nya lån för att betala räntorna. Under tiden kommer hon efter med andra räkningar och får inkassokrav. Hon förlorade sin kötid hos bostadsförmedlingen i Stockholm under sin sjukdomstid, då hon var förvirrad och glömde bort att betala. Hon står nu åter i kö sedan ett par år, men den kötiden räcker inte till ett eget kontrakt. Det är dessutom tveksamt om hon blir godkänd som hyresgäst, eftersom hon inte lönearbetar och har skulder.

Med detta upprop önskar vi uppmärksamma regering och riksdag på att människor far illa i vårt samhälle idag, just nu. Många människor som i möter lever under svåra förhållanden och personerna i texten är några exempel på det. Vi diakoner har vigts till tjänst och lovat att ”försvara människors rätt och stå på de förtrycktas sida”[8]. Inför valet 2014 hoppas vi att alla folkvalda politiker också lyssnar till dessa människors röster och verkar för en förändring, så att Sverige fortsätter att vara ett bra land att leva i – för alla.

Diakonerna i Stockholms stift

[1] GP 2014-08-05 Socialtjänsten sviker utsatta – tvingas ta hjälp av kyrkan

[2]Tapio Salonen och Tomas Fransson: Kurs ”Fattigdom i överflödssamhället” Ersta Sköndal Högskola, Campus Bräcke, 28-29/11 2013

3DN 2014- 02-27 Var tredje arbetslös är fattig

4DN 2014-01-30 Sveriges sociala skydd kritiseras: Annika Ström Melin

[5] Alla exempel i texten är autentiska. De har gett oss tillåtelse att berätta deras historia

[6] Telefonsamtal 2014-07-31 med försäkringskassans Sara Tahir

[7] www.alltforforaldrar. se; www.familjeliv.se 2014-04-29

[8] Diakonernas vigningslöften. ”Den svenska kyrkohandboken II, antagen av 1987 års kyrkomöte